Den som bor vid sjön lever mitt i etruskernas gamla land. Många av byarna står på platser där etrusker bodde långt innan Rom tog över regionen, och på klara dagar känns det som om landskapet minns det. Två platser gör historien konkret: gravstäderna i Cerveteri och Tarquinia, som sedan 2004 står på Unescos världsarvslista.
Etruskerna före Rom
Etruskerna var ett folk med egna städer, egen konst och ett eget språk som vi fortfarande inte förstår helt. Det mesta vi vet om deras vardag kommer från gravarna. De byggde sina dödas hus som de levandes, med rum, möbler och redskap, och det är därför besöken känns så nära.
Cerveteri: en stad för de döda
I Cerveteri ligger gravstaden Banditaccia. Här finns stora runda gravhögar, tumuli, med kammare uthuggna i den mjuka vulkaniska stenen, och mellan dem går gator som i en riktig stad. Man går in i gravarna och ser hur rummen är formade med tak, dörrar och bänkar i sten. Ett av de mest kända rummen är Tomba dei Rilievi, där vardagsföremål är avbildade i relief på väggarna.
Platsen är grön och delvis skuggad av träd, och det är lätt att bli kvar längre än man planerat. Ha bra skor, för marken är ojämn och det finns trappor ner i gravarna.
Tarquinia: målningarna under jorden
I Tarquinia ser gravfältet Monterozzi ut som en vanlig äng ovanifrån. Men under marken finns gravkammare med väggmålningar: dans, musik, jakt, fester och fiske, i färger som fortfarande lyser. Man går ner för en trappa och ser in genom glas, som skyddar målningarna mot fukt och luft. Varje grav tar bara någon minut, men tillsammans ger de en bild av ett folk som tyckte om livet.
Museerna
Båda städerna har nationella museer med fynd från gravarna. I Tarquinia ligger museet i det medeltida Palazzo Vitelleschi, där de bevingade hästarna i terrakotta, i Cavalli Alati, är det mest kända föremålet. Museet i Cerveteri ligger i den gamla stadskärnan. Ett museibesök före eller efter gravarna gör dem lättare att förstå.
Bra att veta
- Öppettider, biljetter och kombinationsbiljetter bestäms av de statliga museerna och ändras. Kontrollera dem på kulturministeriets webbplats innan du åker.
- Ta med vatten och solskydd. Gravfälten ligger öppet.
- Gravarna är trånga och har trappor. Fråga i förväg om tillgänglighet.
Att läsa gravarna
Det hjälper att veta vad man tittar på. Gravarna byggdes för familjer, och flera generationer kunde begravas i samma grav. Bänkarna längs väggarna var bäddar för de döda, och formen på dem kunde visa om den som låg där var man eller kvinna. Målningarna i Tarquinia visar ofta fester med musik och dans, vilket säger något om hur etruskerna såg på döden: som en fortsättning, inte bara ett slut.
Mycket av det som en gång fanns i gravarna, som keramik och smycken, finns i dag på museer, både på plats och i Rom. Museet för etruskisk konst i Villa Giulia i Rom är ett bra komplement om du vill se mer.
Planera dagen
Från sjön är bil enklast, eftersom Cerveteri och Tarquinia ligger åt olika håll mot kusten. Det går att se båda samma dag om man startar tidigt, men det blir en lång dag. Min egen favorit är att välja en av dem och kombinera med en sen lunch och en promenad vid havet.
Med barn fungerar Cerveteri ofta bäst, eftersom man kan gå in i gravarna och röra sig fritt mellan dem. Fler förslag på utflykter finns i guiden till dagsturer från sjön, och vill du kombinera med varma källor norrut, läs om Viterbo och de termala baden.
