När du närmar dig Braccianosjöns sydöstra strand från Rom är det en alldeles speciell siluett som möter blicken. Husen i Anguillara Sabazia klättrar tätt längs en vulkanisk udde som skjuter rakt ut i det mörkblå vattnet. Medan grannbyn Trevignano breder ut sig mjukt längs strandkanten och Bracciano domineras av sitt mäktiga renässansslott, har Anguillara kvar känslan av ett orört fiskarsamhälle byggt på höjden. Här möts du av vindlande stentrappor, murar av mörk tuffsten och en stillhet som blir särskilt påtaglig när sommarsäsongen ebbat ut.
Att besöka Anguillara Sabazia i mitten av november är en upplevelse för alla sinnen. Luften är klar och krispig, doften av vedeldning sipprar ut från skorstenarna i de trånga gränderna, och sjöns vatten ligger ofta blankt som en spegel. För den som vill göra en dagsutflykt från Rom till sjön med tåg är detta den enklaste och snabbaste byn att nå. Här är min personliga guide till byns historia, de vackraste promenadstråken och de bästa platserna att stanna till på för en långlunch.
Anguillara Sabazia och den medeltida udden
Byn ligger ungefär 35 kilometer nordväst om Rom, på en plats som lockat människor i tusentals år. Namnet härstammar troligen från en romersk villa vid namn Angularia, vilket syftar på uddens skarpa vinkel ut i sjön. Men platsens historia går betydligt längre tillbaka än till romartiden. Några hundra meter utanför strandlinjen döljer sjöbotten La Marmotta, en av Europas bäst bevarade neolitiska sjöboplatser daterad till omkring 5 700 före Kristus. Forskare har här funnit urholkade kanoter, textilrester och sädeskorn som bevarats fantastiskt väl i den syrefattiga gyttjan, vilket gör Braccianosjön till en central punkt i europeisk arkeologi.
Den by vi ser i dag växte dock fram under medeltiden. Under århundradenas lopp kontrollerades Anguillara av mäktiga adelsätter, främst familjen Anguillara och senare Orsini, som befäste udden för att skydda den strategiska passagen. Mer detaljerad historisk information och aktuella evenemang i byn finns samlade hos den regionala turistorganisationen via Visit Lazio och deras presentation av Anguillara Sabazia (öppnas i nytt fönster).
Sevärdheter i centro storico: Gränder, klocktorn och Collegiata
Det bästa sättet att uppleva Anguillara är att låta fötterna leda vägen uppför branterna. Du kliver in i den historiska stadskärnan genom Porta Maggiore, den gamla stadsporten från 1500-talet. Ovanpå porten reser sig byns karaktäristiska klocktorn, som i århundraden har slagit timmarna för byborna. Porten fungerar som en tydlig tröskel; så fort du passerat valvöppningen lämnar du biltrafiken bakom dig och kliver in i ett bilfritt virrvarr av trappor, gångvägar och prång.
Gränderna är branta och belagda med mörk gatsten. Längs fasaderna står krukor med rosmarin, pelargoner och små citrusträd. Husen är byggda i lokal vulkanisk sten, vilket ger byn en varm, jordnära färgskala. Om du fortsätter att gå uppåt når du till slut uddens högsta punkt, där kyrkan Collegiata di Santa Maria Assunta tronar stolt.
Den nuvarande kyrkobyggnaden uppfördes under 1700-talet ovanpå äldre medeltida grunder. Interiören rymmer vackra fresker och ett stilla lugn, men det är utsikten från terrassen utanför som verkligen tar andan ur en. Härifrån har du en obruten panoramavy över hela Braccianosjön. Blicken når över vattnet mot Trevignano Romano på den norra sidan och det mäktiga slottet i Bracciano i väster. Under klara höstdagar är ljuset här uppe förtrollande, och du kan följa sjöfåglarnas flykt över den mörkgröna vattenytan.
Lungolago och matkultur: Lokala smaker och sjöpromenader
När du har vandrat nerför de slingrande trapporna igen väntar byns strandpromenad, lungolago. Promenadstråket sträcker sig längs sjökanten öster om udden och är en självklar samlingsplats för lokalbefolkningen. Under sommarmånaderna fylls stränderna av badgäster, men på senhösten förvandlas stråket till en rofylld plats för promenader i långsam takt. Vågorna kluckar mjukt mot de mörka lavastenarna och svanarna glider lugnt fram längs kanten.
Längs strandpromenaden och inne bland gränderna ligger flera traditionella trattorior och osterior. Matkulturen vid sjön är djupt rotad i traditionellt fiske och jordbruk. Medan Lazio i stort ofta förknippas med rätter som carbonara och cacio e pepe, har matborden kring Braccianosjön en alldeles egen profil:
- Coregone: Siklöja eller sik som fångas direkt i sjön. Den serveras ofta grillad hel med citron, färska örter och lokal jungfruolivolja, eller marinerad som en delikat förrätt.
- Luccio e anguilla: Gädda och ål har tillagats i byn sedan medeltiden, ofta tillredda i mustiga tomatsåser med vitlök och chili eller stekta i panna.
- Lokal pasta: Hemgjorda fettuccine eller tonnarelli som kombineras med vildsvinsragù från skogarna i Sabatinibergen eller med sjöfisk.
Ett tips för dig som vill prova på de lokala vinerna är att beställa in ett glas vitt vin från de vulkaniska jordarna runt Viterbo eller Castelli Romani. Mineraliteten i vinerna passar alldeles utmärkt till den milda sjöfisken. Efter maten är det nästan obligatoriskt att slå sig ner på ett litet kafé vid Piazza del Molo, beställa en espresso och titta ut över båtarna som ligger förtöjda vid bryggorna.
Senhöstens lugn och praktiska tips för resan
Att välja rätt tidpunkt för sitt besök beror helt på vad man söker. Sommaren bjuder på varma bad och livliga uteserveringar, men om du vill uppleva det genuina italienska vardagslivet är november och vintern fantastiska perioder. För att få ut det mesta av resan kan det vara klokt att läsa mer om bästa tiden att resa till Lazio och hur årstiderna skiftar i regionen. Under senhösten slipper du trängsel, restaurangerna har tid att prata om råvarorna och du delar piazzan med byns egna invånare.
Det är mycket enkelt att ta sig till Anguillara Sabazia från Rom utan bil. Regionaltåget FL3 (som går mot Viterbo) avgår regelbundet från centrala knutpunkter i Rom, bland annat Roma Ostiense och Valle Aurelia, där du smidigt byter från tunnelbanans linje A. Tågresan tar cirka 40 till 50 minuter.
Tågstationen i Anguillara ligger ett par kilometer söder om den historiska stadskärnan. Utanför stationsbyggnaden stannar byns lokala bussar, som kör regelbundna turer ner till sjön och stannar precis vid infarten till centro storico. Biljetter köps i regel på stationens tidningskiosk eller direkt via regionala reseappar. För den som väljer att promenera från stationen till sjön är det en nedförsbacke som tar drygt tjugo minuter, men på tillbakavägen är bussen tacksam eftersom vägen stiger rejält.
När eftermiddagen övergår i skymning tänds gatlyktorna i de smala gränderna och speglar sig i vattnet nedanför klippan. Anguillara Sabazia är inte en by du skyndar igenom på en timme; det är en plats där du andas ut, beställer en tallrik nyfångad fisk och låter sjöns tidslösa rytm sätta takten för dagen.
